Ickelinjärt berättande

Min grupp gjorde den klassiska & tragiska historien om Romeo och Julia till en ickelinjär berättelse. (Den mycket-komplexa och svårläst flödesschemat finns på Nathalies blogg.)

Jämfört med den vanliga, linjära berättelsen fick "användaren" i vår ickelinjära historia välja själv vad Romeo och/eller Julia skulle göra, vilket gör ju upplevelsen dels roligare, för att man känner att man själv kan styra historien. Dels kan upplevelsen vara frustrerande, vi hade ju med väldigt många "game-overs". I den riktiga, linjära berättelsen finns också bara ett slut, vår historia hade flera slut och flera vägar att komma till slutet. Men som sagt, lyckas man döda för många gånger, orkar man kanske inte ens spela historian om tillräckligt många gånger för att få reda på hur det skulle sluta.

Plussar i IB enligt mig är alltså interaktiviteten, att man själv får känslan att man är med och styr berättelsen och att man kan "spela" den flera gånger för att det finns flera olika vägar och slut. Minus är att upplevelsen kan bli irriterande om man råkar hamna till game over för många gånger. Då kommer man kanske aldrig till slut.